Amor vincit omnia.

Nu håller min ena potentiella väg på att rasa sönder och samman. Än så länge är den dock inte helt förstörd, den är bara lite instabil och osäker. Jag hoppas den klarar sig, den kommer vara svår att fixa igen om den går sönder helt.

Amor vincit omnia, love conquers all, kärleken övervinner allt.
Det är så de säger, och jag förstår mig inte på dem. Det är bara skit alltihop. Gamla ordspråk, översatta till allt för många språk, som inbillar människor att de ska kämpa för förhållanden som var dömda redan från början.

Jag förstår mig inte alls på den naivitet som råder. Att man inte inser att förhållanden är dömda att misslyckas, och att människan inte är en av de få varelser som håller sig till en partner genom hela livet. Varför lär man sig ingenting av att se tillbaka på historien och notera hur många människor som hade älskare och älskarinnor? Varför tror man till exempel att otrohet är en trend eller att det beror på någonting särskilt? Kan man inte bara inse att människan i grund och botten är en patetisk liten varelse, som i sådana fall ofta inte följer någonting annat än sin lust och sin instinkt?

Jag antar att jag bör be om ursäkt över min pessimism, men jag känner inte riktigt för det. Min sinnesstämning idag är verkligen inte den bästa, och det finns ingenting som kan göra den bättre. Världen är en rent ut sagt förjävlig plats att leva i, vissa gånger. Inte alltid, men ofta.
I mitt fall, framför allt en dag som den här...