Eftersom jag här om månaden föll för grupptrycket och skaffade mig en blogg, så hade jag tänkt ta tag i mitt liv och skriva litegrann. Inte för att jag tror att någon finner det särskilt intressant, eller för att jag har ett behov av att någon ska läsa det, utan snarare mer för att jag råkar finna det oerhört roande att skriva. Jag menar, det kan ju alltid vara skönt att få ur sig lite, lätta lite på trycket, eller bara ordbajsa lite i brist på annat att sysselsätta sig med.

För tillfället har jag ingenting särskilt att skriva om, eller åtminstone inget jag anser att andra människor bör ha tillgång till att läsa. Jag har däremot oerhört tråkigt och inget roligare att sysselsätta mig med än att antingen plugga eller spela spindelharpan.

Bredvid mig sitter min karl och spelar wow. Hur givande det är kan man diskutera, det är roligt att spela men inte särskilt socialt. Jag har ett enormt behov av socialitet just nu, då varken mitt humör eller någonting annat är på topp. Tillråga på allt har jag enorm mensvärk och är relativt hungrig. Efter att ha ägnat de senaste tio minutrarna åt att spekulera huruvida jag ska laga mat eller inte, har jag beslutat mig för att inte göra det. Det är för tillfället allt för ansträngande.
Hej!